Tonåring = Jobbig?
Nu har Ida funderat igen ;)
Mina föräldrar och lärare har lärt mig att det är viktigt att säga vad man tycker. Och om man säger det på rätt sätt kan man gå långt. Men, efterom jag konstant pratar om mina åsikter har de bett mig att hålla de för mig själv. De tror att jag är jobbig bara för att jag är tonåring...
Jag är medveten om att min hormonnivå är hög och att jag på grund av det får humörsvängningar. Men jag hör vuxna som har samma åsikter som mig och pratar om det på ungefär samma sätt utan att folk ber de att vara tysta. De kan prata om allt väldigt öppet, men öppnar jag munnen behandlar många mig som en 3-åring. Jag är ett barn men jag vill bli lyssnad på.
Jag är tonåring och jag kommer att vara det i 4 år till. Under de fyra åren kommer jag att bygga upp ännu fler åsikter och kanske tillochmed få en helt annan syn på samhället. Jag vill inte vara en tyst, osäker person. Jag vill stå upp för mig själv och mina åsikter. För att göra det behöver jag människor som lyssnar, inte någon som håller tillbaks mig. Jag begär inte att bli behandlad som en vuxen, för det är jag inte. Men jag skulle uppskattat om de vuxna lyssnar och reflekterar över vad jag säger. Även om det jag säger egentligen inte är något som påverkar oss just nu.
För att sammanfatta det hela: Be inte mig att säga vad jag tycker om ni inte vill lyssna.
Hoppas ni tyckte om inlägget :) Om ni inte håller med eller vill fråga något är det bara att kommentera ;)
