Utdrag ur "Vi som aldrig sa hora"
Har för några dagar sedan avslutat en mycket intressant och välskriven bok kallad ”Vi som aldrig sa hora”. Skriven av Ronnie Sandahl, utkommen år 2007.
För att ni ska förstå utdraget börjar jag med bakgrunden.
Hannes har fångat sin drömtjej, Wilma. Hon är en populär och cool tjej medan han klassas som en tönt. Detta gör Hannes orolig. Han älskar Wilma och vill verkligen inte förlora henne. Wilma utnyttjar situationen och behandlar Hannes som en sopsäck…
Utdrag: De hade varit tillsammans i fem månader och han hade inte vid ett enda tillfälle känt sig i överläge. Tvärtom. Ända fram till den där kvällen i Smögen hade han ständigt burit på en oro. För att inte räcka till. För att bli avslöjad. För att hon skulle inse sitt misstag.
Hannes trampade ständigt glas, fint krossat glas.
Nej, trippade.
I hennes närhet var han aldrig säker. Händerna darrade fortfarande. Var det så konstigt? Nu hade han visserligen Wilma vid sin sida, men förstod fortfarande inte varför. Också Hannes förstod att andra tittade på dem och sa: Vad kan en sån som hon se i en sån som han?
Därför trippade han.
Han var så rädd att förlora henne att han hellre tog ett steg tillbaka.
Boken är som sagt välskriven men jag skulle inte säga att den är värd att läsa. Det här utdraget var det enda som gjorde avtryck hos mig.
